Gustav Klimt
Gustav Klimt föddes i Wien 1862, i en lägre medelklassfamilj av Moravian-ursprung. Hans far, Ernst Klimt, arbetade som gravör och guldsmed, men tjänade mycket lite, och konstnärens barndom tillbringades i en relativ fattigdom. Målaren skulle behöva försörja sin familj ekonomiskt hela livet.
Utbildning
År 1876 tilldelades Gustav Klimt ett stipendium till Wiens konst- och hantverksskola (Kunstgewerbeschule), där han studerade fram till 1883, och fick en utbildning till arkitektonisk målare. Han vördade tidens främste historiemålare, Hans Makart. Klimt accepterade lätt principerna för en konservativ träning; hans tidiga arbete kan klassificeras som akademiskt. 1877 skrevs även brodern Ernst, som liksom sin far skulle bli gravör, in i skolan.
Company of Artists
De två bröderna och deras vän Franz Matsch började arbeta tillsammans; 1880 hade de fått många uppdrag som ett team som de kallade ”Company of Artists” (Konstnärsföretaget), och hjälpte sin lärare med att måla väggmålningar i ”Kunsthistorisches Museum” i Wien.
Efter avslutade studier öppnade Gustav Klimt en ateljé tillsammans med Matsch och Ernst Klimt. Trion specialiserade sig på inredning, särskilt av teatrar. Redan på 1880-talet var de kända för sin skicklighet och dekorerade teatrar i hela det österrikisk-ungerska riket, och mycket av deras verk kan fortfarande ses där.
1885 fick de i uppdrag att dekorera kejsarinnan Elizabeths tillflyktsort på landet, ”Villa Hermes” nära Wien ”Midsummer Night’s Dream” (Midsommarnattsdröm). År 1886 ombads målarna att dekorera ”Wiener Burgtheater”, vilket i praktiken erkände dem som de främsta dekoratörerna i Österrike. Verk som Klimt målade för detta projekt inkluderar ”Cart of Thespis”, ”Altars of Dionysosand Apollo” och ”Theater at Taormina”, samt scener från ”Globe Theatre” av William Shakespeare.
Höjden av berömmelse
När arbetet avslutades 1888 så tilldelades målarna det gyllene tjänstekorset (Verdienstkreuz), och Klimt fick i uppdrag att måla ”Auditorium of the Old Burgtheater”, det verk som skulle föra honom till höjden av hans berömmelse. Denna målning, med sin nästan fotografiska noggrannhet, anses vara en av de största bedrifterna inom naturmåleri. Som ett resultat tilldelades Klimt ”Emperor’s Prize” (Kejsarens pris) och blev en fashionabel porträttör, såväl som den ledande konstnären på sin tid. Paradoxalt nog så var det vid denna tidpunkt, med en fantastisk karriär som klassicistisk målare framför sig, som Klimt började vända sig mot de radikala nya stilarna i jugendstilen.
Under de kommande åren föll den konstnärliga trion isär. Franz Matsch ville förgrena sig till porträttmåleri, vilket han gjorde med viss framgång. Samtidigt gjorde Gustav Klimts förändrade stil det omöjligt för dem att arbeta tillsammans i något projekt. Vidare så dog Ernst Klimt 1892, kort efter deras fars död.
Dubbel tragedi
Drabbad av denna dubbla tragedi så drog sig Gustav tillbaka från det offentliga livet och fokuserade på experiment och studier av samtida konststilar, såväl som historiska stilar som förbisågs inom etablissemanget, såsom japansk, kinesisk, antikegyptisk och mykensk konst. 1893 började han arbeta på sitt sista offentliga uppdrag: målningarna ”Philosophy”, ”Medicine” och ”Jurisprudence”, för universitetet i Wien.
De tre målningarna skulle bli klara först i början av 1900-talet, och de kom att kritiseras hårt för sin radikala stil och vad som enligt tidens sedvänjor var en oförskämdhet. Tyvärr så förstördes målningarna under andra världskriget och endast svart-vita reproduktioner av dem finns kvar.
All konst är erotisk. ” – Gustav Klimt
Motstånd mot konstnärliga etablissemang
Målaren var inte ensam om sitt motstånd mot den tidens österrikiska konstnärliga etablissemang. 1897 avgick han, tillsammans med fyrtio andra uppmärksammade wienerkonstnärer, från ”Academy of Arts” (Konsthögskolan) och grundade ”Union of Austrian Painters”, mer allmänt känd som ”Secession”. Klimt valdes omedelbart till president. Medan unionen inte hade några tydligt definierade mål eller stöd för särskilda stilar, vså ar det emot det klassicistiska etablissemanget, som befanns vara förtryckande.
År 1902 avslutade Gustav Klimt ”Beethoven Frieze” för ”14th Vienna Secessionist exhibition”, som var tänkt att vara en hyllning till kompositören och innehöll en monumental, polykrom skulptur av Max Klinger. Frisen var endast avsedd för utställningen målad direkt på väggarna med lätta material. Efter utställningen så bevarades dock målningen, även om den inte visades förrän 1986.
Under denna period begränsade sig Klimt inte till offentliga uppdrag. Från slutet av 1890-talet tog han årligen sommarlov med familjen Flöge vid Attersee och målade många av sina landskap där. Klimt var till stor del intresserad av att måla landskap; dessa verk utgör den enda genren bortsett från figurmåleri som på allvar intresserade Klimt. Klimts Attersee-målningar är av ett antal och kvalitet så att de förtjänar en separat uppskattning. Formellt så kännetecknas landskapen av samma förfining av design och eftertryckliga mönster som figurerna. Djupet i Attersee-verken är så effektivt tillplattade till ett enda plan, så man tror att Klimt målade dem när han tittade genom ett teleskop.
Gyllene fasen
Klimts ”Golden Phase” präglades av en positiv kritisk reaktion och framgång. I många av hans målningar från denna period använde han bladguld; den framträdande användningen av guld kan först spåras tillbaka till ”Pallas Athene”, (1898) och ”Judith and the Head of Holofernes” (1901), även om de verk som mest populärt förknippas med denna period är Porträttet av ”Adele Bloch-Bauer I” (1907) och ”The Kiss” (1907-1908).
Inspirerande resor
Klimt reste lite men resor till Venedig och Ravenna, båda kända för sina vackra mosaiker, inspirerade troligen hans guldteknik och hans bysantinska bildspråk. 1904 samarbetade han med andra konstnärer på det överdådiga ”Palais Stoclet”, hemmet för en rik belgisk industriman, som var ett av jugendtidens största monument. Klimts bidrag till matsalen, inklusive både ”Fulfillment” och ”Expectation”, var några av hans finaste dekorativa verk, och som han offentligt uttalade, ”förmodligen det ultimata stadiet av min utveckling av ornament.” Mellan 1907 och 1909 målade Klimt fem dukar av societetskvinnor insvepta i päls. Hans uppenbara kärlek till kostymer kommer till uttryck i de många fotografier av ”Flöge”, modellkläder han designat.
När han arbetade och kopplade av i sitt hem bar Gustav Klimt vanligtvis sandaler och en lång dräkt utan underkläder. Hans enkla liv var något instängt, ägnat åt hans konst och familj och inte mycket annat än ”Secessionist Movement”, och han undvek kafésamhället och andra konstnärer socialt. Klimts berömmelse tog vanligtvis kunder till hans dörr, och han hade råd att vara mycket selektiv. Hans målarmetod var mycket medveten och noggrann ibland och han krävde långa sittningar för sina motiv. Även om han var mycket aktiv sexuellt, så höll han sina affärer diskreta och han undvek personlig skandal.
År 1910 hade Gustav Klimt nått förbi sin gyllene stil. En av hans sista bilder i den stilen var ”Death and Life” (1908-1910). 1911 visades målningen på den internationella utställningen i Rom, där den vann förstaplatsen. Konstnären var dock missnöjd med verket och 1912 bytte han ut bakgrunden från guld till blått.
1915 dog hans mor Anna. Gustav Klimt dog tre år senare i Wien den 6 februari 1918 efter att ha drabbats av en stroke och lunginflammation. Han begravdes på Hietzing-kyrkogården i Wien. Många målningar lämnades oavslutade.
De högst betalda målningarna
Gustav Klimts målningar är några av de högst betalda som noterats för enskilda konstverk. 2006, 1907 års porträtt av ”Adele Bloch-Bauer I”, köptes för Neue Galerie i New York av Ronald Lauder för 135 miljoner dollar, vilket sätter rekordet som det högsta priset som någonsin betalats för en målning.
Gustav Klimts verk kännetecknas ofta av elegant guld- eller färgad dekoration, spiraler och virvlar, och falliska former som används för att dölja de mer erotiska positionerna i de teckningar som många av hans målningar bygger på. Detta kan ses i ”Judith and the Head of Holofernes” (1901), och i ”The Kiss” (1907-1908), och särskilt i ”Danae” (1907). Ett av de vanligaste teman som Gustav Klimt använde var den dominerande kvinnan, ”femme fatale”.
Konsthistoriker noterar ett eklektiskt utbud av influenser som bidrar till Klimts distinkta stil, inklusive egyptiska, minoiska, klassiska grekiska och bysantinska inspirationer. Gustav Klimt inspirerades också av gravyrerna av Albrecht Dürer, senmedeltida europeisk målning och japanska Rimpa-skolan. Hans mogna verk kännetecknas av ett förkastande av tidigare naturalistiska stilar och använder sig av symboler eller symboliska element för att förmedla psykologiska idéer och betona konstens ”frihet” från traditionell kultur.
Biografi över Gustav Klimt
1862
Gustav Klimt föddes i Baumgarten, en förort till Wien. Han är det andra av sju barn till Ernest Klimt, en guldgravör från Böhmen, och Anna Rosalia, född Finster från Wien.
1876
Vid fjorton års ålder skriver Klimt in sig på ”Kunstgewerbeschule” [School of Applied Arts], som är knuten till Österrikiska museet för konst och industri, och påbörjar sin undervisning i målarklassen som leds av professor Ferdinand Laufberger.
1883
Gustav Klimt, hans bror Ernst och deras klasskamrat Franz Matsch bildade ”Künstlercompagnie” [Konstnärsföretaget]. De tilldelas många uppdrag inklusive dekorativa utsmyckningar för teatrarna i Wien, Karlsbad och Reichenberg.
1885
”Künstlercompagnie” skapar målningarna för taket i Kejsarinnan Elisabeths Hermesvilla i Lainz, Wien.
1886
En av ”Künstlercompagnies” viktigaste uppdrag är att måla de magnifika trapporna och interiören på Burgtheater i Wien.
1888
Kejsar Franz Joseph I tilldelar bröderna Klimt och Franz Matsch den gyllene förtjänstorden för deras arbete vid Burgtheater och Gustav Klimt det kejserliga priset för sin skildring av auditoriet i den gamla Burgtheater.
1890
Uppdrag att måla en serie målningar i trapphuset på ”Kunsthistorisches Museum” i Wien.
1892
Klimts far och hans bror Ernst dog.
1894
Klimt och Matsch tilldelas uppdraget för takmålningarna i Stora salen vid Wiens universitet, de så kallade fakultetsmålningarna.
1897
Gustav Klimt var med och grundade och blir den första presidenten för ”Vienna Secession”.
1898
Vienna Secessions första utställning och grundandet av tidningen ”Ver Sacrum”. Klimt blir medlem i ”Internationale Vereinigung von Malern”, ”Bildhauern und Graveuren” [Internationella föreningen för målare, skulptörer och gravörer] och en utländsk medlem av ”Munich Secession”.
1900
Fakultetens målarfilosofi är hårt kritiserad och orsakar uppståndelse i Wien men vinner guldmedaljen på världsutställningen i Paris.
1901
”Medicine”, den andra av de tre fakultetsmålningarna, utlöser också en storm av protester.
1902
Klimt skapar ”Beethoven Frieze” (1901/02) för utställningen av Max Klingers skulptur av Beethoven för ”Secession”.
1903
80 av Klimts målningar visas i Secession-byggnaden i ett Klimt-kollektiv. Klimt reser till Ravenna där de gyllene mosaikerna gör ett djupt intryck på konstnären.
1905
Klimt lämnar ”Vienna Secession” efter meningsskiljaktigheter.
1907
Klimt möter Egon Schiele.
1908
Invigning av ”Kunstschau exhibition” inklusive den första visningen av Klimts The Kiss (Lovers).
1910
Klimt deltar i ”IX Biennale” i Venedig.
1918
Gustav Klimt drabbas av en stroke den 11 januari och avlider den 6 februari i Wien.